vaknade återigen löjligt tidigt och gick för att äta frukost på There Best Inn. Vi beställde in en bagel och pannkakor med sylt och grädde (gissa vem som åt vad).

När vi packat skulle vi tanka för första gången. Vi gick in till macken och frågade hur man tankade i USA eftersom vi aldrig gjort det förut. Butiksbiträdet tittade sig obekvämt omkring och frågade högt om någon kunde hjälpa oss med att tanka. Nej, nej, förklarade vi, själva tankandet klarar vi av, det är betalandet vi behöver hjälp med. En snäll kund,  en man i 50-årsåldern,  erbjöd sig att hjälpa till och tog med oss ut till tanken. Men det fungerade inte att betala med svenskt kort i automaten utan vi var tvungna att betala i förväg hos butiksbiträdet.  Vi hade ingen aning om hur mycket vi skulle tanka för och hon föreslog $60. Vi gick ut och tankade. Det blev $38. Men, det var bara att gå in och få tillbaka pengarna på kortet igen. Omständigt värre men nu kan vi!

 


Vår destination idag var Niagarafallen.  Vi kom dit strax efter lunch,  parkerade och gick ner till parken.  Helt plötsligt stod vi i kön ner till biljettkiosken.  Helt plötsligt stod vi i hissen ner till Maid of Mist och helt plötsligt stod vi på båten. Dessa oändliga köer som folk har pratat om var obefintliga. Vi fick blåa ponchos innan vi bordade Maid of the Mist och  vi tänkte att vi inte skulle bli så blöta ändå. Det kändes lite som att vi åkte en enorm Kållorado på Liseberg. Först åkte vi till ett vattenfall och där fick vi lite vatten på oss eftersom det blåste mot oss. Sen åkte vi till det största vattenfallet och när man trodde att kaptenen skulle sakta in, fortsatte han att köra.  Helt plötsligt var vi mitt i vattenfallet och alla blev helt dyngsura.  Det var kul, fast lite läskigt också. Helt klart resans höjdpunkt än så länge.

 

 

 

 


Efter Maid of the Mist gick vi runt och soltorkade lite i parken bredvid innan vi fortsatte mot Buffalo.

I Buffalo åt vi på Anchor Bar, stället som uppfann buffalowings.  Självklart provade vi de berömda kycklingvingarna och det var lika smarrigt som det låter. Medan  vi satt i godan ro och mumsade på våra vingar kom det in en hel drös med stora karlar.  De satte sig vid ett långbord precis vid oss. Männen som satt närmast oss började prata med oss. De berättade att de var ett gäng (säkert 40-50 st) som spelade 50+ baseball tillsammans. När de fick höra att vi var från Sverige och på resa fick vi erbjudande om att följa med dem och kolla på en baseballmatch senare samma kväll. Vi tackade faktiskt nej eftersom vi ville komma ut på vägen igen.

 

 


Väl ute på vägen började det störtregna.  Det var nästan översvämning på vägen och Johan tvingades att krypköra. Den övriga trafiken verkade ta det hela med ro och körde som galningar ändå. Vi blev omkörda av allt och alla. Vi svängde av till Walmart för att gå på toaletten och handla lite väsentligheter och när vi kom ut till bilen hade det lugnat sig lite. Jag tog över ratten och vi fortsatte kursen mot Pittsburgh. Vi blev ganska tacksamma över att vi stannat och pausat lite när  vi körde förbi en bil och polisbil vid vägkanten.  Bilen hade antagligen fått vattenplaning och kört rakt in i vägräcket. Tack Johan!

Vi hade först tänkt köra hela vägen till Pittsburgh men åskvädret kom tillbaka.  Blixtarna lös upp hela himlen och regnet stod som spön i backen. Nu var det min tur att krypköra.  Vi såg en utfart med skyltar om motel och körde av motorvägen.  Vi hittade ett Super 8- motell och checkade in. Vilket stort rum!! Vi har soffa, Queen size bed, badkar och TV. Lyx!

Dagens läskigaste: köra bil i busväder med blixtar som far runt huvudet på oss.

Idag vill vi också passa på att gratta pappa Per på sin födelsedag! Grattis pappa!!


//Anna